FFS Alpaca

Menu

Lär dig mer om alpackor

Alpackan är ett kameldjur, med den mindre vikunjan som närmaste släkting. Liksom alla kameldjur har alpackor två tår med mjuka trampdynor och klor/naglar och de rör sig försiktigt i terrängen. De är semiidisslare och har tre magar. Alpackan är känd för sin fantastiska ull.

Alpackan kommer ursprungligen från Anderna. I Peru finns fortfarande 87% av världens alla alpackor.

Det är oklart hur många alpackor som finns i Sverige just nu, men enligt Svenska Alpackaföreningen rör det sig om ca 3 500 – 5 000. Många har en flock om 3-5 alpackor medan de största gårdarna har strax över 100 alpackor.

De blir ca 1 meter i mankhöjd som vuxna och väger mellan 50-80 kg.

Gräs, finbladigt hö och pellets anpassat för kameldjur. De behöver också mineraler och tillgång till saltsten och kan behöva extra D-vitamin innan vintern. Många alpackor gillar äpplen och morötter.

Alpackorna har delad överläpp vilket innebär att de kan välja ut små och gärna spröda blad och växter att äta. De är klockrena som gräsklippare då de äter toppen av grässtrået. De saknar tänder främre delen av i övre käken.

Alpackan används främst för sin fantastiska ull, men har på senare år även blivit populär att använda för promenader, terapi, yoga eller bara som sällskapsdjur.

Alpackornas ull finns i en mängd olika naturliga färger. Man brukar prata om 16 grundfärger och 8 tilläggsfärger.

Mycket bra. De flesta alpackor trivs bäst med att gå ute året runt, med tillgång till väderskydd. I maj/juni behöver alpackorna klippas för att inte bli överhettade under de varma sommarmånaderna. De är lika förtjusta i att solbada i en sandgrop som att rulla sig i snön.

Alpackan finns i två typer: Huacaya (wah‑KI‑ah) och Suri (SOO-ree). De allra flesta alpackorna är Huacaya och har fluffig, krusig ull. Suri har silkesaktig ull som formas sig som långa smala dreadlocks. Suri har lite tunnare ull och klipps vanligtvis vartannat år.

Alpackor är lugna, vänliga och nyfikna men har också mycket stor integritet och är alltid vaksamma på faror. En del alpackor gillar att bli kliade och klappade, men de allra flesta tycker att äta ur handen är lagom mycket kontakt. Alpackor är olika personligheter och det kan finnas stora skillnader mellan individer. 

Det kan bli upp åt 20 år och ibland når de till och med en ålder på 25 år.

Javisst! “Spit happens”, som vi brukar säga. Men de spottar väldigt sällan på människor. De spottar oftast på varandra för att vakta sin mat eller markera rangordningen i flocken. Olika individer har också olika lätt att ta till spottandet.

Många alpackor kan lära sig en mängd olika kommandon så som att komma på inkallning, puss och ligg, men även att kasta en boll med munnen, känna igen färger etc. Endast fantasin… och kanske framför allt tålamodet, sätter gränser.

Det sägs att alpackor kan simma, men det är mycket ovanligt att de gör det. De flesta alpackor älskar vatten (dock inte som regn), men nöjer sig oftast med att svalka fötter, ben och mage. Vissa av våra alpackor badar fötterna nästan dagligen – året runt.

Hummande – är det vanligaste lätet och det är framför allt så de kommunicerar inom flocken. Det är ofta ett ganska ljust läte och påminner om lite delfinernas sätt att kommunicera. Lyssna nedan.

Varningsläte – låter som en skrikande fågel. Lyssna nedan.

Gurglande – hanen har ett mycket speciellt gurglande läte som används under parningen. Ljudet är en förutsättning för att parningen ska lyckas.

Tjut – kommer ofta i samband med att de bråkar om mat.

Smackande – verkar användas av valacker och hingstar vid vaktande av ston eller vid försök att imponera på stona (egen iaktagelse).

Daglig tillsyn, foder och friskt vatten. Vintertid vill de gärna ha ljummet vatten. Klorna behöver klippas några gånger varje år (olika behov för olika individer). Vita alpackor har en tendens att ha mer snabbväxande klor.

Alpackornas ull behöver klippas en gång om året i maj/juni. På vissa individer kan framtänderna behöva slipas ner någon gång per år. Det är viktigt att slipa ner hingstarnas kamptänder, små vassa käktänder som uppkommer i 3-årsåldern.

Alpackor är förhållandevis friska djur, men det är viktigt att hålla koll på parasiter. Det görs genom att skicka in avföringsprov för analys och vid behov avmaska. Risken för parasiter gör också att det är viktigt att regelbundet och ofta mocka i hagarna, vilket är ganska lätt då alpackor oftast håller sig till några gemensamma toaletter.

Alpackor är inte speciellt rymningsbenägna (men det finns alltid undantag som bekräftar regeln). I första hand handlar det om att stänga ute rovdjur och förbipasserande hundar. Vi använder oss av trästolpar och viltstängsel, 125 eller 150 cm högt, där maskorna är mindre nertill för att hindra även mindre djur från att ta sig igenom.

Nej. Alpackor är mycket beroende av att vara en del av en flock. De måste vara minst tre av samma kön. De alpackor som tvingas leva ensamma blir stressade och kan få magsår och dö. I filmer på sociala medier förekommer det ibland ensamma alpackor som hålls som husdjur inomhus. Hur söta och bedårande de än är, så är det inte ok. De behöver vara en del av en alpackaflock och ska leva utomhus.